Ny dag nya möjligheter och en irriterad Queenpeach. Jag såg imorse att mitt inlägg om maten här i Thailand hamnat på blogg.se förstasida och att elaka, arga och några snälla kommentarer haglat friskt. Jag älskar diskussioner men jag gillar inte personliga påhopp. Om jag inte gillar thaimat, om jag tycker den är fet, inte god och inte bra för min kropp måste jag få tycka det utan att få höra hur fel jag har, hur dum i huvudet jag är och hur mycket jag klagar. Ja jag kanske klagar då och då men får man inte göra det bara för att man råkar bo utomlands? Är man bosatt utomlands får man inte kommentera en endaste sak negativt för man får alltid tillbaka " ja men det är ju bara att åka hem om det inte passar.." Ni klagar ju på slask, snö, att det aldrig blir vår, att byxor är slut på Zara, att melodifestivalen är dålig och jag måste också få ventilera min vardag (i mitt hemland som nu är Thailand) och just nu är maten ett stort problem i min vardag.

Det var olyckligt att jag inte skrev ut tydligare att det är främst smaken av olja och frityr som stör mig och att den inte går att komma ifrån. Detta gör att jag hamnar på McDonalds som är minst lika onyttig men smakar mycket bättre.

Titta på denna konstruktiva kritik jag fick i en kommentar

"men om det är så himla besvärligt så stick från mitt hemland.
Bara för att du har dålig ämnes omsättning och inte kan äta lite grädda utan att gå upp 30 kilo..
hur jävla många fetton hittar du i thailand om du jämnför med sverige?
Kan du ingenting om kolhydrater?
i thailand äter man nästan inga kolhydrater, medans i sverige äter vi både ris potatis och makaroner..
så klaga för fan inte på maten, flytta därifrån sånna fall. fan jävla irreterande svenskar som ska klaga hela jävla tiden.. usch!"

Jag är en snäll person, jag lovar, och förtjänar inte dessa otrevligheter bara för att jag längtar efter svensk mat. Jag ska försöka svara på denna kommentar på ett mer moget sätt;
Jo om det är besvärligt kan jag alltid åka till Sverige men just nu är Bangkok hemma för mig, jag har inget kvar i Sverige föutom vänner och familj. Jag har inget jobb i Sverige, jag har ingen bostad i Sverige och jag bor ju sedan nästan 3 år (från och till) här i Thailand så det är inte bara att sticka härifrån. Det är som om man skulle be en svensk att dra ifrån Sverige varje gång personen klagar på snö och slask.
Jag är inte överviktig och jag kan äta grädde utan att gå upp 30 kg men det är smaken jag inte gillar. Min tunga och insidna på min kropp gillar inte oljiga och gräddiga saker. Jag har, för något år sedan, testat LCHF och det var de värsta veckorna i mitt liv. Ingen vet hur farlig den dieten är för insidan av kroppen och ingen kan inbilla mig att det är bättre med stekt korv och bacon till frukost än fullkornsbröd och gröt. Det kanske är fler överviktiga personer i Sverige än i Thailand men Thailand kommer ikapp jag lovar, jag ser överviktiga thaibarn fler gånger om dagen. Sedan är ju thailändare byggda på ett helt annat sätt en svenskar, de är väldigt smala och även väldigt korta, hur ofta ser du en thailändare över 1,70?!
Jo jag kan ganska mycket om kolhydrater och jag skulle säga att en thailändare äter ganska mycket ris, både vanligt och sticky, flera gånger om dagen. Men kolhydrater är inte problemet och kolhydrater gör dig inte tjock, det är alltid bara en fråga om att göra av med de kalorier man stoppar sig. (En pad thai innehåller runt 500 kcal, fried rice runt 600 kcal och en tallrik fil med flingor 200 kcal.) Sen spelar det ingen roll för mig om det är bra fetter eller inte.  Min kropp mår bättre av fullkornsbröd, potatis, fil, sallad och couscous.

Jag gillar Thailand och jag gillar Sverige. Det finns mycket jag inte gillar med Sverige och det finns mycket jag inte gillar med Thailand också. Men jag måste få uttrycka mina åsikter precis som alla andra. Jag vet att det sticker i ögonen på många att jag bor i Thailand och inte är nöjd med det. På något sätt tycker många att jag ska vara tacksam att jag överhuvudtaget får bo någon annanstans än i Sverige.., Men kom ihåg, vi har alla ett val! Alla kan flytta utomlands, det gäller bara att våga. Jag sa upp mig från jobbet, sa upp lägenheten och lämnade allt. Kan jag så kan du också!