Denna underbara tisdag lider mot sitt slut och det verkar som demonstrationerna i Bangkok är över för den här gången. De röda har beordrats, av sina ledare, att ge upp och åka hem och det är vad de håller på med just nu. Det känns riktigt skönt ska jag säga och jag kan åka hem imorgon utan att vara rädd. Det sägs även att Thaksin nu är efterlyst via interpol, inte en minut för tidigt!

Igår kväll träffade jag och min kille T som bor på ett hotell lite längre bort längs stranden. Vi åt thaimat på strandrestaurang och provade en del drinkar innan vi blev för trötta och återvände hem. Idag har jag mest legat vid poolen, lekt i vågorna vid havet, läst min bok, ätit sallad till lunch och nu softar jag på rummet. Jag ska snart testa hotellets spa för en huvud- och nackmassage och sedan kommer T hit för vin, italiensk mat och så ska vi spana in en reggae bar. Sitta i en solstol under stjärnorna med en kall Singha, tårna i sanden och livemusik det måste vara en utav de bästa stunderna i livet. Imorgon bär det av hem till Bangkok igen men jag jobbar inte förrän på måndag!

Man brukar skämta om att asiater uttalar L istället för R, ex ”vålulle med lis” och liknande men det är faktiskt full verklighet här i Thailand. Om jag till exempel vill ta en taxi till Warrarot Market i Chiang Mai kan man säga Warrarot Market fem gånger och de tittar på ig som jag är ett ufo. Säger jag däremot Wallalot Market säger de hoppa in och jag är där på fem minuter. Det är likadant i affären, frågar jag efter cream får jag ingen respons men säger man cleam springer tre personer och hämtar det åt mig.

När jag jobbade i thaiskola och undervisade barn i engelskt uttal uppstod en del problem och jag kan nu berätta varför de envisas med l-ljudet. Jag sa nämligen stRawbeRRy högt och tydligt och barnen skulle repetera, men innan barnen hann repetera hann min thailändska assistent säga StLawbeLLy och barnen sa, givetvis, stlawbelly. Jag försökte flera gånger men samma sak upprepade sig; jag sa ordet, assistenten slaktade ordet och barnen repeterade henne. Och enligt thailändska samhällsregler kunde jag absolut inte säga till henne att vara tyst för då skulle hon tappa ansiktet inför alla elever och jag hade kanske blivit av med jobbet.

Uppdateringen blir dålig här på semestern men det trådlöst internet är hutlöst dyrt på hotellet. Jag kan börja med att berätta att jag hann resa från Bangkok innan kaoset återvände till staden. Just nu är det fullt upplopp på gatorna där, det kastas brandbomber, militären har använt sina vapen och skjutit mot demonstranterna och jag är rädd för ett inbördeskrig. På onsdag återvänder jag till Bangkok och då hoppas jag man kommit till en lösning.

Här i Rayong har solen strålat från en blå himmel hela dagen och min kropp är lite bränd här och var, tror det beror på den långa strandpromenaden jag gjorde vid lunchtid. Vi kom hit igår efter en busstur på ca 3 timmar, checkade in på lyxig resort, testade poolen, jacuzzin och en strandbar innan det var dags för middag. Hotellet är helt fullbokat, mestadels med thailändare som firar Songkran här men även en hel del folk från Europa.

Det roliga med thailändare som är på semester är att man ser dem på morgonen och kvällen men vad de gör däremellan är ett mysterium. På morgon är de vilda över frukosten och sliter och drar i allt som finns och sedan är de någon timme i poolen i den skuggiga delen. Sedan gömmer de sig för solen och hettan på obestämd plats för att sedan visa sig vid 17 tiden igen med dopp i poolen eller havet, oftast med kläderna på, och sedan middag med släkt och vänner.

Just nu pågår ett stort Songkran firande vid hotellets tre olika pooler men jag orkar inte riktigt delta så hänger på rummet, läser bok och ska snart äta middag på stranden.  Jag tror att upploppen i Bangkok tagit udden av Songkran firandet en hel del och i och med att det är undantagstillstånd så går det inte riktigt att fira som folk är vana vid.